Julia -- Aupair i Pennsylvania, USA

Har försökt planera lite inför NYC och även när min familj och jag ska vara här och i Philly. Läste precis igenom min gamla blogg och vet ni vad, jag är så jäkla glad över min vardag här. För jag försöker verkligen göra så mycket som möjligt och ta vara på alla tillfällen. Det är ett löfte till mig själv - Ta vara på varje ögonblick. Som min brorsa sa till mig efter studenten - Gör något roligt nu, inte vettigt utan roligt. Så sant. Efter detta år, efter detta äventyr ska jag påbörja ett nytt. Vad vet jag inte ännu men något vill jag göra. Klarar jag detta, klarar jag fan allt! Jag har alltid känt att jag inte vill fastna kvar i min lilla håla. Jag vill inte göra något vettigt nu, börja plugga och få hela sitt liv klart framför sig. Visst, det är säkert en lättnad. Men jag vill inte leva i en lättnad, jag vill leva livet och ha något att titta tillbaka till. Känna att, fan jag gjorde verkligen allt jag ville.

När jag ville åka som aupair var det många som sa till mig att det skulle de aldrig våga. Många här har även de sagt att de aldrig skulle våga åka till ett annat land så som bland annat jag har gjort. Men varför inte? Vad är det värsta som kan hända? Det är som jag och mina kompisar brukar säga här, vissa dagar är jobbigare än andra, man klagar och har sig.. Men vad är det som gör att vi är kvar här? Jo det är för att det är värt det. Ingenting är någonsin lätt. Vi kan lika gärna ta nästa flyg hem till Sverige igen. Men gör vi det? Nej, vi kämpar vidare. Jag brukar också säga till mina värdbarn när jag hör "I can't" att det inte finns något som heter jag kan inte.. Man måste bara försöka. Man kan aldrig säga att man inte kan något förrän man har gett det en chans.

För er där ute som jag ångest över vad ni vill med er liv. Sluta. Lev livet istället. Försök ta tag i era drömmar. Man klarar allting, man måste bara våga!