Julia -- Aupair i Pennsylvania, USA

Aupair-livet är allt annat än lätt och själva vardagen är inte så himla glammig och rolig som man kanske tror. Men när mina värdbarn ger mig kramar, säger att de älskar mig och när min minsting tittar på mig och ler, då kan man inte annat än älska aupair-livet. Jag är lite knäpp och kan ibland tänka på när jag själv ska hem. Och då blir jag ledsen för jag kan inte alls tänka mig att säga hejdå till detta. Kommer förmodligen vara färdig med jobbet nästa år. Men jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara av att säga hejdå. Ser ni, är jag knäpp eller? Det är flera månader kvar och jag tänker i dessa banor nu.. Men det blir lätt så, när Emilia och Lisa nu är hemma så blir det så. Att man tänker i de banorna. Emilia säger att det känns overkligt att vara hemma. Det kommer nog kännas så.

Hemma är alltid hemma, familjen är alltid kvar och vännerna de väntar, de finns där. Detta är på en begränsad tid. Varför jag började gråta när jag sa hejdå till Emilia och Lisa är inte för att jag tror att vi aldrig mer kommer träffas (för det kommer vi ju!) utan det är mer för att vi aldrig mer kommer träffas här, såhär, som nu. Det kommer aldrig bli detsamma igen. Har redan träffat så många underbara människor här, vännerna här blir som en familj eftersom man delar så mycket och eftersom man ses så ofta. Samtidigt så ser jag så fram emot när min familj kommer och hälsar på. Jag vill visa dom allt, mitt liv här och hur jag har det på andra sidan jorden. Jag längtar!

Ångrar inte en sekund. Har haft så kul de här månaderna som har gått. Har gjort så mycket, sett så mycket och träffat så många människor. Aupair-livet är allt annat än lätt, men det är värt varenda sekund!