Words
Tiden rullar iväg.. Jag har varit här i USA i 11 veckor. Det är en lång tid, så lång så jag verkligen börjar känna mig hemma här. Det är inte hemma som hemma, det kommer det nog aldrig bli. Men det känns bra. Jag får lite ångest och känner mig lite dum som inte håller kontakten med er där hemma lika bra som jag kanske kan göra. Men jag hoppas ni förstår att det är något positivt, det betyder att jag mår bra och trivs här. Samtidigt betyder det inte att jag inte saknar er. Ni är saknade, tro mig. När jag sätter mig ner och börjar tänka (vilket jag inte har så mycket tid till annars, hehe) så ska ni veta att ni är saknade. Men jag har ingen hemlängtan, saknaden är inte jobbig den är bara.. nyttig. Förstår ni?
Sen är jag nog sån som person, jag älskar att göra nya saker och träffa nya människor. Det är något av de roligaste jag vet. Många undrar säkert hur det är att inte träffa sin tvillingsyster varje dag, såsom jag gjorde förut. Och vet ni vad, det går så otroligt lättsamt och bra så jag nästan blir lite fundersam, hehe. Jag har aldrig sett mig som en väldigt självständig person förut eftersom jag har haft tryggheten i att ha en tvilling. Men detta känns väldigt naturligt för mig. Att jag har henne i samma land kanske gör det hela lite lättare, men trots det känns det väldigt bra. Allt. Sen har jag så otroligt fina, nyfunna vänner här i USA. Är så otroligt glad och lyckligt lottad att ha hamnat just här där jag är. Min värdfamilj är underbar och mina vänner här är guldvärda. Jag är lyckligt lottad helt enkelt!
Längtar inte hem, men jag saknar er där hemma. Ni ska veta att ni finns i mina tankar ♥
