Someone like you
Igår åkte jag, min värdmamma och mina två yngsta värdbarn till starbucks efter min lillkille varit hos doktorn. B satt i min värdmammas knä medan min 3åring hoppade upp och skulle mysa i mitt. Hon är alltid så mysig och ska alltid pussa och krama en så mycket, ibland får hon något ryck och bara "Julia" och kommer och kramar mig.
Har spenderat de två senaste dagarna hos världens bästa Ida. Vi har bara slappat och tittat på serier. I början gjorde vi alltid så mycket varje dag, nu efter 8/9 månader i staterna så har allt blivit så himla vardagligt och naturligt. Starbucks är inte lika coolt längre, inte heller Fridays och allt detta som man var helt excited över i början. Man börjar känna sig klar med detta helt enkelt.
DOCK kommer jag aldrig aldrig förstå hur jag ska hitta styrka i mig och kunna lämna allt detta utan att gråta sönder. Jag får sån ångest när jag vet att jag om 3 månader måste säga hejdå till detta. Jag kommer vara ett nervvrak. Människor jag har runtomkring mig här får mig verkligen att önska att jag kunde stanna längre. Kan börja gråta bara jag tänker på att mitt år snart är över. Älskar min värdfamilj och mina vänner här så otroligt mycket. Finns inte ord. Frida, Ida och Victoria är mina närmsta här och ni förståååår inte hur jobbigt det kommer vara att säga hejdå till dom. Victoria speciellt men även Ida och Frida. Det kommer aldrig bli som nu, jag kommer aldrig bo 20 minuter ifrån Frida och Ida. Det kommer vara så jobbigt. Men aupair-livet är begränsat och förr eller senare måste man säga hejdå till detta. Det spelar ingen roll om man stannar 1 år eller 2 år. Förr eller senare tar det slut.
Så yes, lite små jobbigt sådär. MEN!! Jag har 3 månader kvar, 3 underbara månader här i staterna med mina fina vänner och min värdfamilj och de 3 månader ska jag ta vara på. Jul och Nyår i USA. Underbart!
Sommar 2011 i USA ♥
