Long way from home.
Om två veckor har jag varit här i 9 månader. 9 månader sen jag satt min fot i detta land, för första gången någonsin. 9 månader sen jag träffade min fina vänner i Sverige. Jag har inte haft hemlängtan någonting under mina 9 månader här, men idag tror jag faktiskt den för första gången har visat sig lite.. Jag vet inte varför, kanske berodde lite på att mina planer för kvällen gick lite i kras. Samtidigt som jag känner mig lite dum som har hemlängtan (tycker det är onödigt!) så kan man inte hjälpa dig heller, man är ju bara människa. Har inte haft någon dålig dag med barnen eller så heller, så förstår inte riktigt varför jag känner såhär idag. Men visste att hemlängtan skulle krypa fram förr eller senare.
Som tur har jag massa roligheter att se fram emot, och ett härligt besök av min storesyster som kommer hit i slutet av november! Då ska jag krama henne! Som sagt, jag kommer gråta floder när jag ska härifrån, jag vet 100 procent säkert att jag kommer längta tillbaka jätte mycket men just nu, just idag. Då saknar jag hemma faktiskt.
