Jobbiga tankar just nu.
Just nu varierar det från dag till dag med vad jag tycker. Förlänga eller inte. Det är frågan. Den jobbiga frågan!
Peppande kommentarer uppskattas verkligen.
Nu ska jag hoppa in i duschen för att sen bege mig till starbucks med mina fina vänner. Som dessutom åker hem då jag egentligen ska åka hem. Åh, de är som min familj här. Det är jag rädd för kommer bli väldigt, väldigt jobbigt om jag skulle bestämma mig för att stanna.
Så. what ya think? Läser någon min blogg som har varit aupair, förlängt, velat förlängt men inte gjort det? Snälla, kommentarer uppskattas verkligen. Vill gärna höra er historia.
Byebyebye.
Jag tycker du ska förlänga. KOmmer du hem till sverige i april så kommer du inte hinna få något sommarjobb, ingen rolig sommar då. och då kommer jag och hälsar på IGEN :)
Det är omöjligt, sa Tvivlet. Det är farligt, sa Rädslan. Det är onödigt, sa Förnuftet. Pröva ändå, viskade Hjärtat.
men om du inte kommer på något du absolut inte kan tänka dig att göra i sverige under de 6 månaderna, så kanske det kan vara bra och stanna? - jag tror jag inte hade klarat de, för jag blir väldigt rastlös lätt, men samtidigt så hade man inte haft nåt annat och göra, så kan de ju vara en bra idé
Svårt det där med att du bestämma nu.. det är ju ändå 4 månader kvar. men förstår om din värdfamilj vill veta eftersom dom måste leta ny. tänk inte på vad du ska göra i Sverige.. gör dom du vill. vill du åka hem, gör det. Vill du inte, stanna. iförsig så om du tvivlar på det så kanske du borde förlänga? bättre att du ångrar dig så än att du ångrar att du inte gjorde. 6 månader extra i USA skadar ju aldrig, du kommer ju inte direkt tänka att "oj, jag ångrar att jag missade 6 månader i mitt liv i Sverige då jag förlängde" men du kommer ju garanterat ångra om du kommer på att du verkligen ville stanna 6 månader till. Jag vet inte, svårt det där..
Jag gjorde valet att åka hem när mitt år var slut, även att jag älskar mina barn så mycket att det inte ens finns ord för det, sedan dagen då jag faktiskt satte mig på planet har jag ångrat mitt beslut. Visst livet i Sverige rullar ju på, hittade mig ett jobb, pojkvän allt sånt där. Men än idag funderar jag på hur det faktiskt hade varit att vara kvar, få ytterligare ett halvår på bästa platsen på jorden med min andra familj, visst finns planerna att hälsa på, men jag tror inte det blir samma sak. Hade jag fått gå tillbaka och välja igen hade jag stannat. Sverige finns liksom alltid kvar.
