Julia -- Aupair i Pennsylvania, USA

första dagen hemma. sjukt. känns fortfarande väldigt overkligt. känns typ som jag ska tillbaka snart igen. kan inte fatta det. skypade med ida, isa och maria igår. kändes skönt. saknar mina fina, speciellt min ida som jag träffade hela tiden 24/7. skillnaden med usa och här är att i usa så blev vännerna mer som ens familj eftersom man inte bor med sin biologiska familj utan jobbar för dom så kan blir det på ett sätt lättare att bara hänga med vännerna sådär på kvällarna. vilket vi gjorde, varje dag. om det inte var starbucks, så var det bio, sola, äta godis och onyttigheter i idas säng, titta på serier, äta kiwi frozen yogurt (vilket vi gjorde mycket i somras) eller bara äta ute på någon restaurang. varje dag efter jag var off så ringde jag min ida. nu är det svårt, nu är vi inte i samma tidszon längre. det är jätte konstigt!

jag kanske kommer börja blogga i min gamla blogg. kanske om ett tag, inte nu. nu vill jag bara sätta mig ner, andas och försöka ta in att jag verkligen ÄR hemma. resan ÄR slut. det är jobbigt att inse. man har en trygghet i usa, man får lön varje fredag, man lever i den lilla au pair bubblan, den tryggheten. dock kan man INTE vara au pair för evigt och jag hade inte vilja förlängt för jag var klar med jobbet. jag var verkligen det. det gäller bara att komma tillbaka och försöka hitta fäste igen och se framåt, börja tänka ut vad man vill göra näst.

vad jag vill säga till er alla är tack, tack för ni följt mitt år så troget. ni trogna läsare och ni som vill får gärna slänga in en kommentar här. skulle göra mig glad! och ni som funderar på att åka som au pair - åk, åk, åk! jag kan inte säga det tillräckligt tror jag. bästa året någonsin. jag ångrar inte en sekund!