Talk that talk.
Fick en kommentar och fråga om engelskan. Hoppas det är okej om jag lägger upp den.
Angående engelskan, jag veet att många är nervösa över den. Jag kan bara säga hur det varit för mig och mina nära. Jag har aldrig varit plugghästen i skolan med MVG i många ämnen. Jag hade G i engelskan. Cultural care hade beskrivit min engelska som "medel bra" på min au pair profil. Glöm allt det, glöm alla bokstäver ni fick i skolan och alla som säger det ena och det andra. Engelskan är det MINSTA ni bör oroa er över. Jag lovar er, 99.9 procent av alla er svenskar som åker kommer tycka ni själva låter som som tvättäkta amerikaner på au pair skolan för jag lovar er att mer än hälften av alla au pairer från andra länder SUGER (inte för att vara elak, men det är sant)
visst blev man lite mer nedsatt på jorden när man sen kom till värdfamiljen, och självklart svajar engelska-självförtroendet i början. Men tro mig, amerikanerna förstår er perfekt och förstår att ni har det lite svårt i början. Fråga, fråga, fråga om ni inte förstår något eller vet vad något heter.
Jag har hört under året "du låter ju som en amerikan" och att jag inte har en accent. Vilket är skitkul. Man blir ju glad. Jag har själv sett det när jag tittade på min au pair videon från innan jag åkte (gaah, var jag så dålig? tänkte jag när jag såg den) och jag har även märkt på mina vänner att deras engelska förbättrats enormt. Jag och Ida har hängt ihop hela året, jag har alltid haft mindre svenskt accent än henne men jag har (likaså hon och alla andra) märkt att hennes försvinner allt mer och mer.
Så är engelskan något hinder? Absolut inte. Prata på, gör misstag, skratta och lär er av era misstag! Jag säger än idag fel, men istället för att stanna upp, bli generad och skämmas över att jag sa fel forsätter jag som inget hade hänt, eller försöker förklara mig annorlunda istället. Det kommer gå galant. Vi svenskar är ju också i grund och botten GRYMMA på engelska. Keep talking!
Lev i nuet
borta bra, men hemma bäst? men vad händer om man har två hem då?
har varit hemma i snart en vecka, och det börjar gå lite lättare för var dag. kanske är det för jag har daglig kontakt med mina vänner borta i usa. kanske är det för jag träffat och pratat med mina fina och efterlängtade vänner här i sverige? vad det än är så börjar jag känna mig lite mer stabil. inte lika känslosam. vilket känns bra. visst saknar jag min värdfamilj och mina barn i usa, men jag försöker vara positiv till framtiden. jag har ju mycket skoj framöver jag vill hinna med också. man kan ju faktiskt inte vara au pair för alltid..
att vara au pair är en trygghet när man väl kommit in i det. man får pengar varje fredag, man har sina vänner och rutiner och dagarna rullar på. jag hann knappt sätta mig ner och andas och tänka till. jag hade kul och jag levde för stunden! här hemma kastas man tillbaka till verkligheten. den tuffa, ibland gråa och trista verkligheten. man måste hitta jobb för att få pengar, man måste städa sitt rum igen (låter ju jätte bortskämt, men man blir lätt lite bortskämd över att vara au pair i USA) och gå/cykla/ta bussen ibland.
jag är glad att jag börjar hitta tillbaka. jag försöker tänka positivt och tänka på USA som en rolig upplevelse och ett år jag kommer minnas för resten av mitt liv. visst är det jobbigt att inse att det aldrig kommer tillbaka. det var once-in-a-life-time och den tiden är förbi. men nu väntar nya upplevelser, nya städer att se och nya länder att upptäcka.
och till alla er blivande och nuvarande au pairer - LEV I NUET! ta vara på varje sekund, var positiv och tänk inte för mycket. var framåt, social och gör saker du aldrig trodde du skulle göra och saker du egentligen inte vågar att göra. och framförallt, försök bryta dig ur au-pair-bubblan, träffa amerikaner också. det gjorde jag. jag och mina vänner i USA lärde känna väldigt många amerikaner och vi hade så himla kul!
jag älskar usa. det ligger mig varmt om hjärtat. och jag är så j-ä-v-l-a glad att jag tog chansen!
Back home.
jag kanske kommer börja blogga i min gamla blogg. kanske om ett tag, inte nu. nu vill jag bara sätta mig ner, andas och försöka ta in att jag verkligen ÄR hemma. resan ÄR slut. det är jobbigt att inse. man har en trygghet i usa, man får lön varje fredag, man lever i den lilla au pair bubblan, den tryggheten. dock kan man INTE vara au pair för evigt och jag hade inte vilja förlängt för jag var klar med jobbet. jag var verkligen det. det gäller bara att komma tillbaka och försöka hitta fäste igen och se framåt, börja tänka ut vad man vill göra näst.
vad jag vill säga till er alla är tack, tack för ni följt mitt år så troget. ni trogna läsare och ni som vill får gärna slänga in en kommentar här. skulle göra mig glad! och ni som funderar på att åka som au pair - åk, åk, åk! jag kan inte säga det tillräckligt tror jag. bästa året någonsin. jag ångrar inte en sekund!
It has come to an end.
21 februari 2011 - 21 februari 2012. Ett år! Ett år har gått och oj vad det har hänt mycket, minnen man skapat, människor man träffat och skapat starka band med. För ett år sen kände jag inte dessa underbara människor jag träffat under mitt år i USA. jag har växt mer än någonsin och blivit starkare som person. au pair är inte bara ett jobb, det är en livsstil som kommer förändra dig något otroligt!
spenderade måndagen med de människor som står mig närmast. på kvällen gick vi ut och åt middag på king of prussia, ett av usas största köpcentrum, 5 min från där isas värdfamilj bor. fattade det inte då. att jag skulle åka hem dagen efter. ingen fattade det nog tror jag. ida började gråta. jag grät igår, victoria grät igår, frida grät igår, min värdfamilj grät igår. många tårar föll igår då jag sa hejdå till mitt au pair år och tog flyget hem till sverige.
nu sitter jag i min säng. OJ vad mycket känslor som går igenom mig nu, har gråtit så mycket idag. vet inte vad jag känner, vet bara att jag saknar mitt liv i USA. redan! saknar alla människor. jag är glad att jag är hemma igen, don't get me wrong. jag ser fram emot att träffa alla här hemma. men jag har förändrats. jag är inte samma julia som för ett år sen lämnade sverige.
det går inte med ord att beskriva hur jag känner. jag blir känslosam nu när jag skriver detta - för det är bara en sjuk situation. hur kan man åka till ett ställe, stanna ett år och INTE bli fast? jag försöker tänka positivt, även fast jag vill låta mig själv gråta om jag vill gråta. jag kan inte vara au pair för evigt. tack och lov för skype.
om två månader är mina närmaste svenskar i USA hemma här igen. de jag har spenderat varje dag i över ett år med. vi har delat så mycket, vi är en stor familj nu. WE FOUND LOVE!
"One year went past faster than I expected. It was the best year of my life and I'm so thankful for everything and for all the amazing people I've met and got to known. I've found friends for life and an american family I'll always love with all my heart.. You only live once, take a leap of faith and try. For me it turned out way better than I ever thought was possible. Let's close this chapter and start write a new one.. I love you all!"
NYC I'll miss you
Har spenderat tid med mina absolut bästa och finaste flickor jag träffat och lärt känna i USA. I fredagskväll hade vi hejdå-middag för mig. Min värdmamma, värdpappa, Victoria, Ida, Isa, Maria, Johanna och mina fina barn. Jag fick en fin tavla på mina barn och två brev - ett till mig och ett till mamma och pappa. Jag gav de en tavla på barnen, så hade jag också skrivit lite om mitt år. Efter den goda middagen och det trevliga sällskapet gick jag, Maria, Isa, Ida och Victoria ute i west chester. Last friday night in WC. Det var kul, kanske inte riktigt som jag tänkt mig men sånt är livet. Vi hade kul, jag och mina tjejer! Vi sov sen hos V.
I lördags åkte jag, Maria, Isa och Ceci till New york cityyy... Bussresan var en pain eftersom det var över en timme försenad. Men det gick bra ändå. Vi bodde på hostel och åkte limousine på kvällen, vi och en massa andra tjejer från en massa andra länder. För att fira Ceci en andra gång. Efter två timmar i limmon och en massa skumpa och hög musik gick vi ut på en sjukt cool nattklubb. 3 våningar hög och sjukt mycket folk! Avslutade kvällen med att jag och maria gick och köpte "lite" att äta (dvs 3 flaskor vatten, 1 stor cola, fries, kyckling osv).
Söndagen spenderade vi i NYC, på times square och vi bara hängde och njöt av dagen. Bästa NYC! Vi kom sjääälvklart hem senare än tänkt på söndagskväll. Tänkte först gå ut med Mike, Ida och V men det blev inte av för vi var helt enkelt så slut.. Men sjukt rolig helg, i love you new york cityyy!
Crazy beautiful life of mine.
Igår gick vi på bio, jag Johanna, Ida, Isa och en massa andra. Vi såg The Vow. Både jag och Johanna har haft svårt att uttala det vilket min värdmamma tyckte var väldigt kul. "The WOW" sa vi först. Nu har jag dock lärt mig säga rätt. Haha.
I fredags när Johanna kom umgicks vi allihopa. På kvällen gick vi plus min värdfamilj plus Isa ut och åt på Texas roadhouse. Min värdpappa, jag och min värdmamma ville busa med Isa och säga till personalen att det var hennes födelsedag, men det gick inge bra. She blew it! Men roligt var det... Skulle det ha varit. Haha! Efter det åkte vi till starbucks så Johanna fick testa sin första starbucks. Vilket hon verkade gilla. Hängde i hennes (mitt gamla, aaaahhh) rum på kvällen, åt godis och svensk choklad som hon tagit med till mig. Guldvärt!
I lördags åkte vi in till Philly, jag Isa och Johanna. Vi strosade runt, shoppade på älskade Urban och sen åt vi lunch med min värdfamilj på en mysig restaurang. Vi tog även bilder med min 3åring (girlpoweeer!!) inne i en fotoautomat som fanns inne på restaurangen (bilden hänger just nu nere vid dörren) och sen på kvällen var jag och Isa ut med mina bästa i West chester. Först förfest, sen gick vi ut och sen gick vi på efterfest. Jag älskar att festa i USA. Jag och Mike hade en tävling om vem som snabbast kunde dricka upp sin öl. Jag hade en halv, han hade en hel. Han drack klart sin innan jag ens druckit hälften av min halva. Sjukt bra insats av mig själv tycker jag.
I söndags åkte vi runt och köpa present till min lillpojk som fyllde ett i måndags. Vid fyra tiden kom det folk hem hit och vi firade min finaste, bästa lille bebis som är såååå stor nu. 1 år gammal. Sjukt!! Jag, Ida, Johanna och Isa var med på hans stora dag. Senare på kvällen när Ida åkt iväg kom Victoria och vi 4 låg och tittade på grammy awards.
Denna vecka har gått bra, jag och Johanna är ett bra team. Jag har femhundrasjuttioelva saker som snurrar i mitt huvud. Detta inlägg börjar bli för tok för långt, så nu tackar jag för mig, säger godnatt och fortsätter någon annan dag. Puss på alla där ute. Kan ni fatta att mitt är är slut om mindre än en vecka? I can't!!!
It's unreal.
hej, två veckor sen.. vad har hänt? myyyycket! snart är min tid här slut. slut. ett år har gått. ETT ÅR! jag fattar inte, jag kommer inte fatta att allt är över innan jag sätter mina fötter på svensk mark. vilket ska bli skönt, jag ser fram emot att träffa alla. man är jag redo att lämna allt detta? nej, nej, nej. mina vänner här och min värdfamilj... kommer vara det svåraste, att säga hejdå. åh, tänk inte så långt än. det är inte över än. jag har två veckor kvar att mitt jobb här. två veckor! galet. på fredag kommer johanna, min vfamiljs nya au pair. jag ser fram emot det, det kanske vissa tycker är konstigt men jag har fått bra kontakt med henne och tycker hon verkar en riktigt bra tjej. det är allt jag vill - att lämna över till en bra person när jag åker härifrån, för min värdfamilj är värd det bästa!
under dessa två veckor har jag firat en födelsedag ute i philly. jag har firat superbowl med en massa härliga människor, jag har varit och strosat runt i affärer och införskaffat mig en gul skinnjacka. löv it! jag har blivit besatt av en "ny" serie - pretty little liars och har sett en massa avsnitt av det med mi love victoria. jag har latat mig med ida, skrattat, busat, umgåtts med miss frida. jag har stukat foten (!) och druckit starbucks i massor. jag har umgåtts med härliga amerikaner och mina bästa svenskar och även min systeryster. jag har crushat runt i mikes flashiga bil med miss ida, blivit stammis på liqour storen här i närheten.. och ikväll har jag druckit starbucks med frida, köpt en ny resväska och legat i sängen med ida och skrattat åt våra aupair videos. så mycket man kan förändras på ett år... och framförallt så har jag busat, kramats, skrattat med mina bästa kids. mina fina ungar, jag älskar er så mycket!!
life is a mess right now. mycket känslor, samtidigt är jag väldigt positiv till allt.
två veckor kvar att detta jobb och liv som au pair - två veckor. jag ska njuta, njuta så mycket det går..
