Julia -- Aupair i Pennsylvania, USA

hej bloggen. denna helg spenderades i baltimore, maryland för veckokurs 2/2. nu är jag officielt klar med mitt pluggande. nästan. måste skicka in läxan. jag är ju last-minute-person så priset för bästa elev går nog inte till mig. men det har jag alltid vetat. inget jag lider av direkt. hihi.

i fredags när vi kom till skolan stod vi och åt frukost när en människa med blå jeans helt plötsligt fångade min blick. varför? på grund av de blå jeansen. coolt tänkte jag. sen tittade jag lite närmare och blev helt chockad. "johanna?" sa jag och hon tittade bak. då var det min kompis johanna från au pair skolan i början av året som stod där på andra sidan rummet. hon bor i kansas city. att vi skulle springa på varandra här i staterna trodde jag aldrig. men det gjorde vi! guuud så kul. det blev ett kärt återseende. vi hängde med henne mycket. och några andra roliga prickar. lektionerna var intressanta och lärarna var, som alltid, grymma! trött är jag nu dock, men det var det värt.

satt igår på mcdonalds, jag ida, isa och frida och grubblade och fick lite smått ångest över att vårt år här i usa snart är slut. mitt år är slut om, believe it or not, 6 veckor och 1 dag. SJUKT! fridas är slut 3 veckor efter mig och ida och isas år är slut precis en månad efter mig.

detta är en känslokarusell. bittersweet feeling. vill inte lämna alla här. jag kommer vara förkrossad och gråta ut hela medelhavet. that's for sure. bästa.året.någonsin. vill inte lämna alla här. sjukt, sjukt, sjukt. och för er som nu tänker - varför förlänger du inte? (många som frågar det när man säger att man inte vill åka hem) såhär är det, jag är inte klar med alla fina människor här men jag är klar med jobbet. jag vill göra något nytt. och hur det än låter så kommer man aldrig kunna sätta sig in i hur det är att vara au pair om man inte upplevt det själv. värdfamiljerna förstår inte och inte heller vänner och familj hemma.

om 6 veckor har jag varit i usa ett år. FY FAN VAD JAG ÄR BRA!